Visar inlägg med etikett Åsikter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Åsikter. Visa alla inlägg
måndag, januari 28, 2013
En käftsmäll till barnen i Afrika
Bland barn, katter, maträtter i fågelperspektiv och glada semesterfötter med solnedgången i bakgrunden så dyker det ibland upp inlägg i nyhetsflödet på facebook som uppmanar en till handling. De påminner lite om kedjebreven man fick som liten där man minsann fick veta att om man skickade det vidare till tio vänner (för en tioåring med veckopeng så känns portokostnaden astronomisk!) så skulle ens drömkille (Nick Carter?) höra av sig inom två dagar medan om man lät bli skulle man drabbas av all världens olycka (att människor som lät bli att skicka vidare blev påkörda av bussar målades ut som regel snarare än undantag).
Tillbaka till nutid. Idag uppmanas vi att gilla och dela grejer på facebook för att göra världen till ett bättre ställe. På samma sätt som med kedjebreven är kopplingen mellan handlingen och det utlovade resultatet helt ologiskt. Som den här posten till exempel:
Få saker provocerar mig så mycket som ett inlägg som det här. Jag vet inte vad som är värst, att det faktiskt finns en goody two shoes där ute som tror att hen gör skillnad för världen genom att dra igång en sådan här grej eller de 79 000 puckon ute i (väst)världen som tror sig utföra en god gärning genom att klicka gilla. Ett gilla ger varken mat, demokrati eller fred (enligt goody two shoes ska det tydligen ge en bön men hur det ska hjälpa ungen på bilden är oklart). "Men det kan ju vara ett bra sätt att göra folk uppmärksamma på att alla inte har det lika bra som vi" kanske någon invänder. Allvarligt talat? Är det NÅGON i vår del av världen som lyckats undgå att det finns barn som svälter/bor på gatan/sniffar lim? Ska man sprida uppmärksamhet om något genom sociala medier känns det faktiskt rimligt att sprida något som folk inte har uppmärksammat än. Och är det NÅGON som ser den där bilden, klickar gilla och därefter gör någonting på riktigt? Att tänka att man minsann har gjort dagens goda gärning genom ett musklick och sedan gå vidare till att spela Hay Day är att ge barnet på bilden och alla andra barn som har det lika illa en digital käftsmäll. Var finns fuck you-knappen när man behöver den?
torsdag, september 27, 2012
Bara tills döden skiljer er åt
En kompis och jag diskuterade en gång huruvida vi som skilsmässobarn har svårare att tro på äktenskapet än andra. Jag har svårt att se att jag någonsin kommer vara 100 % säker på att den jag går tillsammans med fram till altaret, kommer vara den personen som jag kommer leva resten av mitt liv med. Ja menar, titta på statistiken. Vad är det som säger att jag inte är bland de 50 % som faktiskt skiljer sig? Att säga att "det kommer inte hända oss" känns bara naivt. Eller är det faktiskt så att när jag väl träffar den rätte så kommer det falla på plats? FAST å andra sidan. Hur många har inte varit 100 % säkra på att de ska leva ihop för resten av deras liv men ändå lämnar in sina skilsmässopapper 8 år senare?
Jag kanske är lite gammaldags, men jag tycker faktiskt att när man gifter sig så ska man i alla fall ha inställningen att det ska hålla för evigt. Förhållandet kanske inte håller och det är helt okej, men spela inte matchen om ni inte planerar att vinna.
Mitt problem med att andra skiljer sig är att det känns lite personligt varje gång. Det känns som att chansen att jag ska lyckas minskar för varje skilsmässa jag hör talas om. Mest deprimerande är det ju när man går till frisören och läser att typ alla Hollywood-människor som precis hade gift sig förra gången man satt i stolen med en back-och-framvänd cape på sig, nu har skiljt sig.
Så vad är det då för fel på kändisarna? Kastar sig ut i någon romans, står och hoppar i en soffa hos Oprah och gapar om hur mycket man älskar sin (sedan tre veckor tillbaka) flickvän (yes Tom Cruise, I'm talking to you). Och sen gifter de sig. Och sen skiljer de sig. Lär de sig aldrig? Är det någon som på riktigt tror att Brangelina kommer hålla för alltid? Världsdelarna börjar ju liksom ta slut, de kan inte hämta hem fler barn från tredje-världen för att ge dem ett liv i lyx och överflöd. Va fan ska de hitta på då? Alla par behöver en gemensam hobby liksom...
Jag älskar att läsa om de där kändisparen som lyckas hålla ihop det. Susan Sarandon och Tim Robbins (ja hon i Thelma & Louise och han i Nyckeln till frihet), hade varit ihop lika länge som jag var gammal (alltså de blev ihop 1986...). Tills. De. Gjorde. Slut. för tre år sedan. Den som för närvarande verkar inneha Hollywood-rekordet är vår käre John Travolta. Hoppas att han scientolog-hjärntvättat sin fru bättre än Tom Cruise gjorde med Katie Holmes så att fru Travolta stannar tills rymdskeppet kommer och hämtar hem dem.
Jag kanske är lite gammaldags, men jag tycker faktiskt att när man gifter sig så ska man i alla fall ha inställningen att det ska hålla för evigt. Förhållandet kanske inte håller och det är helt okej, men spela inte matchen om ni inte planerar att vinna.
Mitt problem med att andra skiljer sig är att det känns lite personligt varje gång. Det känns som att chansen att jag ska lyckas minskar för varje skilsmässa jag hör talas om. Mest deprimerande är det ju när man går till frisören och läser att typ alla Hollywood-människor som precis hade gift sig förra gången man satt i stolen med en back-och-framvänd cape på sig, nu har skiljt sig.
Så vad är det då för fel på kändisarna? Kastar sig ut i någon romans, står och hoppar i en soffa hos Oprah och gapar om hur mycket man älskar sin (sedan tre veckor tillbaka) flickvän (yes Tom Cruise, I'm talking to you). Och sen gifter de sig. Och sen skiljer de sig. Lär de sig aldrig? Är det någon som på riktigt tror att Brangelina kommer hålla för alltid? Världsdelarna börjar ju liksom ta slut, de kan inte hämta hem fler barn från tredje-världen för att ge dem ett liv i lyx och överflöd. Va fan ska de hitta på då? Alla par behöver en gemensam hobby liksom...
Jag älskar att läsa om de där kändisparen som lyckas hålla ihop det. Susan Sarandon och Tim Robbins (ja hon i Thelma & Louise och han i Nyckeln till frihet), hade varit ihop lika länge som jag var gammal (alltså de blev ihop 1986...). Tills. De. Gjorde. Slut. för tre år sedan. Den som för närvarande verkar inneha Hollywood-rekordet är vår käre John Travolta. Hoppas att han scientolog-hjärntvättat sin fru bättre än Tom Cruise gjorde med Katie Holmes så att fru Travolta stannar tills rymdskeppet kommer och hämtar hem dem.
onsdag, augusti 08, 2012
Handboll är bäst, fuck fotboll
Handboll. Smaken är ju som baken men enligt mig är handboll lätt den roligaste lagsporten att titta på. Idag spelade Sverige mot Danmark i kvartsfinalen och det var spännande hela tiden och OLIIIDLIGT spännande typ en tredjedel av matchen. Hur ofta händer det i till exempel fotboll? Under en fotbollsmatch kan du ta dig en tupplur i soffan på 35 minuter eller till och med i 85 minuter och när du vaknar är det som att tiden har stått stilla. Längst upp i vänstra hörnet lyser nollorna.
Tre förklaringar till varför fotboll är tråkigare än handboll (ja, det här är väldigt objektivt om ni undrar):
1. Det blir (så gott som) aldrig mål i fotboll. I handboll blir det mål.
2. Handbollsspelarna ligger inte ner på backen och skriker som små barn för att en motspelare råkade springa förbi och vinddraget gjorde att de föll i backen (som de gör i fotboll).
3. Man varnar inte för passivt spel. I fotboll får man tråka ut publiken hur länge man vill. I handboll blir man av med bollen om man inte pallar att göra något vettigt med den. Kanske något för FIFA att fundera på...
Man kan ju också fundera på hur logisk en sport som fotboll är. Man ska få in en boll i ett mål. Med fötterna. Vilka andra aktiviteter utför vi med fötterna? Fötterna har vi för att gå/springa med samt sparka i väggen när vi är arga, varför, varför ska vi försöka peta in en boll i mål utan att använda händerna. OM de skulle börja använda händerna i fotboll (lite grann i alla fall), så kanske det skulle hända (haha!) lite mer. Ytterligare en sak för FIFA att fundera på...
Tre förklaringar till varför fotboll är tråkigare än handboll (ja, det här är väldigt objektivt om ni undrar):
1. Det blir (så gott som) aldrig mål i fotboll. I handboll blir det mål.
2. Handbollsspelarna ligger inte ner på backen och skriker som små barn för att en motspelare råkade springa förbi och vinddraget gjorde att de föll i backen (som de gör i fotboll).
3. Man varnar inte för passivt spel. I fotboll får man tråka ut publiken hur länge man vill. I handboll blir man av med bollen om man inte pallar att göra något vettigt med den. Kanske något för FIFA att fundera på...
Man kan ju också fundera på hur logisk en sport som fotboll är. Man ska få in en boll i ett mål. Med fötterna. Vilka andra aktiviteter utför vi med fötterna? Fötterna har vi för att gå/springa med samt sparka i väggen när vi är arga, varför, varför ska vi försöka peta in en boll i mål utan att använda händerna. OM de skulle börja använda händerna i fotboll (lite grann i alla fall), så kanske det skulle hända (haha!) lite mer. Ytterligare en sak för FIFA att fundera på...
måndag, juli 23, 2012
Drömmar - det tråkigaste som finns
Visst har ni vaknat upp från en härlig/knäpp/skum dröm någon gång och velat berätta den för något. Snälla, låt bli. Tyvärr finns det inget som är så tråkigt att lyssna på som folks drömmar. "Asså jag hade en så himla konstig dröm, jag var typ hemma, och så var min pappa där, fast det var liksom inte min pappa. Och sen helt plötsligt så var vi någon annanstans och vi cyklade liksom i luften. Sååå himla konstigt". Ja om det hade varit verklighet. Men nu råkade det ju va en dröm, och därmed ganska normalt.
Jag kan bara komma på två tillfällen när det faktiskt är okej att berätta om sina drömmar för någon annan och det är
1) när den man berättar för är med i drömmen. Det är helt okej om det är lite snuskigt. Man är ju liksom inte ansvarig för det man drömmer. Alternativt kan en gemensam bekant förekomma i drömmen, men då är diverse snuskigheter mer eller mindre ett krav.
2) om det är en heeelt jävla superstörd dröm. Det här är lite öppet för tolkning, men tänk er att det ska vara något som ni aldrig någonsin kunnat komma på ens i er vildaste fantasi.
Så. Nu har ni fått lite på fötterna. Mitt tips är att göra knäppa saker i verkligheten istället som ni kan berätta om. Kraven för wow-faktorn är mycket lägre då.
Jag kan bara komma på två tillfällen när det faktiskt är okej att berätta om sina drömmar för någon annan och det är
1) när den man berättar för är med i drömmen. Det är helt okej om det är lite snuskigt. Man är ju liksom inte ansvarig för det man drömmer. Alternativt kan en gemensam bekant förekomma i drömmen, men då är diverse snuskigheter mer eller mindre ett krav.
2) om det är en heeelt jävla superstörd dröm. Det här är lite öppet för tolkning, men tänk er att det ska vara något som ni aldrig någonsin kunnat komma på ens i er vildaste fantasi.
Så. Nu har ni fått lite på fötterna. Mitt tips är att göra knäppa saker i verkligheten istället som ni kan berätta om. Kraven för wow-faktorn är mycket lägre då.
måndag, juni 25, 2012
Om gudstjänster - det kostar att ligga på topp
När jag är utomlands tycker jag att det är lite kul att kolla in kyrkor. De är ofta sjukt imponerande och så kan man gå runt där och filosofera lite för sig själv. Ytterligare ett steg är att vara med på en gudstjänst av något slag. När vi var i Florens förra året var vi med på en 8.00-gudstjänst i Duman vilket var ganska intressant eftersom det var på italienska och vi inte fattade någonting. Eller jo vi förstod två ord: Pornografi och Europa. När det var slut så tog alla som varit med i hand och kramades och det var ganska trevligt.
Idag gick jag till katedralen här i Bristol för att vara med på "Evensong" som de har kvart över fem varje dag. Något som var ganska intressant var att när man klev in i kyrkan så stod det att det kostar 2 pund varje minut att ha kyrkan öppen ("Tack för ditt bidrag"). På Evensong var vi cirka 20 besökare som deltog, 21 gossar i kören och sex körmän (ja vuxna körsångare alltså). Utöver det hade vi en organist, en körledare, fyra präster + en karl med en silverstav som det satt en liten fågel på, som gick framför de präster som skulle läsa. Tycker ni att det är konstigt att det är så dyrt att hålla kyrkan öppen med så mycket personal? Kanske ska de överväga att låta killen med silverstaven gå hem lite tidigare så har de åtminstone sparat hans lön för en timme eller två.
Jag frågade en av prästerna vad staven var till för och hon sa att den användes förr i tiden för att slå bort besökare när man gick fram. Idag, 2012, var det inte särskilt många framfusiga besökare som behövdes slå bort. Traditioner traditioner...
Idag gick jag till katedralen här i Bristol för att vara med på "Evensong" som de har kvart över fem varje dag. Något som var ganska intressant var att när man klev in i kyrkan så stod det att det kostar 2 pund varje minut att ha kyrkan öppen ("Tack för ditt bidrag"). På Evensong var vi cirka 20 besökare som deltog, 21 gossar i kören och sex körmän (ja vuxna körsångare alltså). Utöver det hade vi en organist, en körledare, fyra präster + en karl med en silverstav som det satt en liten fågel på, som gick framför de präster som skulle läsa. Tycker ni att det är konstigt att det är så dyrt att hålla kyrkan öppen med så mycket personal? Kanske ska de överväga att låta killen med silverstaven gå hem lite tidigare så har de åtminstone sparat hans lön för en timme eller två.
Jag frågade en av prästerna vad staven var till för och hon sa att den användes förr i tiden för att slå bort besökare när man gick fram. Idag, 2012, var det inte särskilt många framfusiga besökare som behövdes slå bort. Traditioner traditioner...
lördag, juni 09, 2012
Adiås Västerås
Min tid i Västerås är över sedan en vecka tillbaka. I ungefär nio månader veckopendlade jag fram och tillbaka mellan Vässan och Linkan. Tillräckligt länge för att inse att veckopendla inte är min cup of tea (kan det vara någon cup of tea?).
Västerås och Linköping är ganska lika storleksmässigt. Skillnaden, som jag ser det, är att Västerås är lite sämre och lite futtigare. Lite sämre studentliv, lite mindre högskola, lite futtigare domkyrka, lite tråkigare stadsbibliotek, lite tristare centrum (parkeringshus på gallerior är generellt inte en stadsbild som tilltalar mig) och lite sämre snöskottning. Ska man bo i en medelstor svensk stad, varför välja Västerås framför Linköping?
Jag har hört av ganska många som flyttat till Linköping och börjat plugga att de säger efter en sådär fyra år att man är "färdig med Linköping". De växer ur staden och så flyttar de till Stockholm. För mig har de här nio månaderna gjort mig lite nykär i min stad. Jag tror att jag kan tänka mig en tre-fyra år till innan jag vuxit ur staden på schlätta.
Västerås och Linköping är ganska lika storleksmässigt. Skillnaden, som jag ser det, är att Västerås är lite sämre och lite futtigare. Lite sämre studentliv, lite mindre högskola, lite futtigare domkyrka, lite tråkigare stadsbibliotek, lite tristare centrum (parkeringshus på gallerior är generellt inte en stadsbild som tilltalar mig) och lite sämre snöskottning. Ska man bo i en medelstor svensk stad, varför välja Västerås framför Linköping?
Jag har hört av ganska många som flyttat till Linköping och börjat plugga att de säger efter en sådär fyra år att man är "färdig med Linköping". De växer ur staden och så flyttar de till Stockholm. För mig har de här nio månaderna gjort mig lite nykär i min stad. Jag tror att jag kan tänka mig en tre-fyra år till innan jag vuxit ur staden på schlätta.
tisdag, maj 22, 2012
Kungahuset - alltid 50 år efter?
Jag brukar börja dagen med att titta på SVT:s Gomorron Sverige. Idag slog jag lägligt på tv:n när Aftonbladets hovreporter Jenny Alexandersson och historikern Christopher O'Reagan satt i studion och pratade om lilla Estelles dop.Här kan ni se klippet förresten. I sådana sammanhang så känns det alltid som att jag förflyttats typ 200 år tillbaka i tiden men fick behålla tv:n). Här sitter man och pratar om hur otroligt modernt det är idag. Ja. Visst. Jämför vi med hur det var vid kungliga dop för 100 år sedan så är det kanske modernt (Christopher O'Reagan påpekar att mamman inte ens fick vara med i kyrkan för 100 år sedan). Men jämför vi med alla dödliga och normala människor i Sverige idag så är det väl otroligt mossigt. Bara det att man lyfter det faktum att Maddes och Filles pojk- respektive flickvän får vara med på dopet som "en förnyelse" gör ju bara att det känns som att man lever på 1800-talet. Det kanske är en förnyelse i kungahusmått mätt, men i övriga Sverige har det varit ganska naturligt de senaste, ja 40 åren i alla fall (någon som var med förr kanske kan bekräfta eller dementera) att respektive får vara med på både dop och bröllop trots att man inte är förlovad (för det är ju där skon klämmer förstås).
Vi jämför hela tiden kungafamiljen med kungafamiljen och kanske är det därför det utvecklas så himla trögt. Vad tror ni hade hänt om Victoria hade blivit gravid innan hon och Daniel hade gift sig? Det är väl inte en människa som på allvar tror att Vickan höll på sig fram till bröllopsnatten men om hon hade blivit gravid innan bröllopet hade vi fått ett bevis för att de levt i synd och då tror jag minsann att det hade tagit hus i helvete. Traditioner traditioner traditioner.
Mycket har ju förstås förändrats även i kungahuset. Jag hörde till exempel idag när gästerna hälsade på Vickan och Danne att den där hovnigningen som någon försökte sig på avskaffades av kungen 1973 för att han tyckte att det kändes ganska fånigt att gamla tanter skulle ner med knäna i golvet framför honom som bara var 27. Bra initiativ där!
Det är ju kungafamiljen som är creme de la creme i det här landet om man tänker sig någon slags socitetsstege. Vilka ska införa moderniseringar om inte dem?Vilka är det som ska kasta skit på kungahuset om de släpper lite på reglerna? Andra kungahus? Svenska adeln? Media? Vem bryr sig liksom? Är det någon som på allvar tycker att kungahuset har tappat flärd och gått ner sig i skiten sen Victoria gifte sig med "en man av folket"? Nä, tänkte väl inte det.
Samtidigt som jag tycker att all den här uppståndelsen, mediabevakningen och fjanterierna med traditioner hit och dit är extremt patetiskt så kan jag inte låta bli och titta ändå. Man liksom sugs in i den här otillgängliga sagovärlden med prinsar och prinsessor. Jag sitter framför tv:n och hoppas att jag ska få en liten glimt av Madde och önskar att jag kunde höra vad Daniel viskar till Victoria under själva dopet. Där i tv:n så är de så nära, men ändå så långt borta från mig på andra sidan rutan med min microuppvärmda lasagne.
Vi jämför hela tiden kungafamiljen med kungafamiljen och kanske är det därför det utvecklas så himla trögt. Vad tror ni hade hänt om Victoria hade blivit gravid innan hon och Daniel hade gift sig? Det är väl inte en människa som på allvar tror att Vickan höll på sig fram till bröllopsnatten men om hon hade blivit gravid innan bröllopet hade vi fått ett bevis för att de levt i synd och då tror jag minsann att det hade tagit hus i helvete. Traditioner traditioner traditioner.
Mycket har ju förstås förändrats även i kungahuset. Jag hörde till exempel idag när gästerna hälsade på Vickan och Danne att den där hovnigningen som någon försökte sig på avskaffades av kungen 1973 för att han tyckte att det kändes ganska fånigt att gamla tanter skulle ner med knäna i golvet framför honom som bara var 27. Bra initiativ där!
Det är ju kungafamiljen som är creme de la creme i det här landet om man tänker sig någon slags socitetsstege. Vilka ska införa moderniseringar om inte dem?Vilka är det som ska kasta skit på kungahuset om de släpper lite på reglerna? Andra kungahus? Svenska adeln? Media? Vem bryr sig liksom? Är det någon som på allvar tycker att kungahuset har tappat flärd och gått ner sig i skiten sen Victoria gifte sig med "en man av folket"? Nä, tänkte väl inte det.
Samtidigt som jag tycker att all den här uppståndelsen, mediabevakningen och fjanterierna med traditioner hit och dit är extremt patetiskt så kan jag inte låta bli och titta ändå. Man liksom sugs in i den här otillgängliga sagovärlden med prinsar och prinsessor. Jag sitter framför tv:n och hoppas att jag ska få en liten glimt av Madde och önskar att jag kunde höra vad Daniel viskar till Victoria under själva dopet. Där i tv:n så är de så nära, men ändå så långt borta från mig på andra sidan rutan med min microuppvärmda lasagne.
onsdag, maj 16, 2012
Dialog om Grekland en tisdagkväll
- Jag har inte fattat vad som händer om Grekland går i konkurs.
- Nä inte jag heller. Om ett företag går i konkurs så försvinner det ju. Men ett land kan ju inte försvinna...
- Precis. Säljs det till högsbjudande kanske?
- Ja, kanske det. Kan Kroatien köpa Grekland? Och hur funkar det? Kommer Grekland att få heta Kroatien?
- Kan inte Sverige köpa Grekland?
- Ja, varför inte. Kommer vi liksom att ha samma hockeylag då?
- Ja säkert. Men kan vi inte köpa ett land som är lite bättre på hockey istället. Typ Canada eller nått.
- Det vore ju bättre. Och då kanske vi kan få lite av Nordpolen också. Candada är väl med och bråkar med Ryssland om Nordpolen.
- Varför i hela friden skulle vi vilja ha en bit av Nordpolen?
- Det kan tydligen finnas olja där.
- Där ser man...
- Japp...
Efter lite efterforskningar hittade jag den här artikeln på dn.se. Det kändes som att den utlovade ett svar på vår fråga kring vad som skulle hända med Grekland om landet går i konkurs. Jag kan dock inte påstå att jag kände mig mer upplyst efter att ha läst den. Det verkar inte finnas något enkelt svar på frågan. Att vi köper upp Grekland verkar inte vara en helt tokig lösning. Kanske kan vi få statligt finansierade resor till Kreta? Men sen är ju frågan... Hur bra är egentligen grekerna på hockey?
Glöm inte att delta i undersökningen kring vad som kommer hända med Grekland (ni hittar den längst ner till höger).
- Nä inte jag heller. Om ett företag går i konkurs så försvinner det ju. Men ett land kan ju inte försvinna...
- Precis. Säljs det till högsbjudande kanske?
- Ja, kanske det. Kan Kroatien köpa Grekland? Och hur funkar det? Kommer Grekland att få heta Kroatien?
- Kan inte Sverige köpa Grekland?
- Ja, varför inte. Kommer vi liksom att ha samma hockeylag då?
- Ja säkert. Men kan vi inte köpa ett land som är lite bättre på hockey istället. Typ Canada eller nått.
- Det vore ju bättre. Och då kanske vi kan få lite av Nordpolen också. Candada är väl med och bråkar med Ryssland om Nordpolen.
- Varför i hela friden skulle vi vilja ha en bit av Nordpolen?
- Det kan tydligen finnas olja där.
- Där ser man...
- Japp...
Efter lite efterforskningar hittade jag den här artikeln på dn.se. Det kändes som att den utlovade ett svar på vår fråga kring vad som skulle hända med Grekland om landet går i konkurs. Jag kan dock inte påstå att jag kände mig mer upplyst efter att ha läst den. Det verkar inte finnas något enkelt svar på frågan. Att vi köper upp Grekland verkar inte vara en helt tokig lösning. Kanske kan vi få statligt finansierade resor till Kreta? Men sen är ju frågan... Hur bra är egentligen grekerna på hockey?
Glöm inte att delta i undersökningen kring vad som kommer hända med Grekland (ni hittar den längst ner till höger).
torsdag, maj 10, 2012
När världen går framåt
Igår skrev DN om att Obama sagt sig vara för gay-äktenskap. Verkligen på tiden att en amerikansk president vågar stå upp på det sättet. Sjukt modigt med tanke på hur ruskigt extremistisk den amerikanska högern är. Som ett exempel kan vi ju ta när Obama ville genomföra att försäkringar som arbetsgivarna tillhandahåller för sina anställda, även ska innefatta preventivmedel, detta skulle även de religiösa arbetsgivarna tvingas göra, vilket ledde till att republikanerna började gapa och skrika om att Obama förde ett krig mot religionen. Snacka om att göra en höna av en fjäder. Okej om han sagt att alla teologiutbildningar i USA skulle läggas ner, eller att de ska riva alla kyrkor, DET skulle vara ett krig mot religionen, men lite p-piller?
En annan sak som jag blev glad av var en intervju med Soran Ismail i SJ:s tidning kupé (Här kan ni läsa online-versionen av tidningen). I sina stand-ups brukar han prata en del om Sverigedemokraterna, som han inte direkt delar åsikter med. Men han pratar inte bara OM dem, han pratar faktiskt med dem också:
Ingen sverigedemokrat kommer att sluta vara sverigedemokrat bara för att de blir trakasserade eller hotade. Men jag tror faktiskt att om man vågade prata och debattera med dem, som Soran gör, så skulle de kanske börja fundera. Det är nog enda sättet. Deras argument håller inte, men om vi inte bemöter dem så kommer ingen fatta det.
Ja ibland känns det som att jorden snurrar åt rätt håll. Reaktionerna på Obamas uttalanden ska bli spännande att ta del av.
Nä nu drar jag till Madrid. Adiós!
En annan sak som jag blev glad av var en intervju med Soran Ismail i SJ:s tidning kupé (Här kan ni läsa online-versionen av tidningen). I sina stand-ups brukar han prata en del om Sverigedemokraterna, som han inte direkt delar åsikter med. Men han pratar inte bara OM dem, han pratar faktiskt med dem också:
Ingen sverigedemokrat kommer att sluta vara sverigedemokrat bara för att de blir trakasserade eller hotade. Men jag tror faktiskt att om man vågade prata och debattera med dem, som Soran gör, så skulle de kanske börja fundera. Det är nog enda sättet. Deras argument håller inte, men om vi inte bemöter dem så kommer ingen fatta det.
Ja ibland känns det som att jorden snurrar åt rätt håll. Reaktionerna på Obamas uttalanden ska bli spännande att ta del av.
Nä nu drar jag till Madrid. Adiós!
torsdag, april 26, 2012
Breivik - offer för norsk kultur?
Kommer ni ihåg första nyhetsinslagen från Norge den 22 juli? Efter att sprängningarna inne i Oslo hade skett. Vad var er första tanke om vem eller vilka som hade gjort det?
Jag läste några veckor (månader?) senare om en muslimsk kvinna i Oslo som hade ringt till sina barn efter sprängningen och sagt åt dem att genast åka hem. I första hand var hon inte rädd för ytterligare en bomb, men hon var rädd för de blickar som andra norrmän hade gett henne på bussen. Som muslim var hon medskyldig, för självklart var det ju några islamistiska galningar som hade gjort det.
För några dagar sedan sa Breivik i rättssalen att om han var "en skäggig jihadist" så skulle man inte ha gjort en rättspsykiatrist utredning på honom. Och här har han nog en poäng (en av få). Eftersom det är en vanlig norrman som gjort det så måste det ju vara något fel på honom. Medier har grävt i hans bakgrund, försökt hitta orsaken till de osannolika brott han begått. Ingen skulle väl komma på tanken att det ligger något i den norska kulturen som fått honom att planera och genomföra massakern. Jämför med de som planerade att spränga Jyllandsposten. Tror ni att någon journalist kommer gräva i deras taskiga barndom för att hitta alternativa orsaker till deras handlande? Nej här är förklaringen att de är islamister, "skäggiga jihadister" och det ligger i deras kultur att hålla på sådär. "De är ju sådär". I första hand är de gruppmedlemmar som agerar enligt gruppens normer medan Breivik är en individ. En galning. Inte som alla andra blonda och blåögda norrmän.
Och såhär är det ju med allting. Den stora gråa massans (rasistiska) förklaringar till att män med utländsk bakgrund våldtar/slår sina fruar/misshandlar någon på stan är för att de är just "utlänningar". Det ligger i deras kultur. Svenska män som våldtar är bara dumma i huvudet. Deras mamma älskade dem inte eller så är de mentalt instabila.Det kan ju aldrig bero på vår överlägsna och civiliserade kultur...
Jag läste några veckor (månader?) senare om en muslimsk kvinna i Oslo som hade ringt till sina barn efter sprängningen och sagt åt dem att genast åka hem. I första hand var hon inte rädd för ytterligare en bomb, men hon var rädd för de blickar som andra norrmän hade gett henne på bussen. Som muslim var hon medskyldig, för självklart var det ju några islamistiska galningar som hade gjort det.
För några dagar sedan sa Breivik i rättssalen att om han var "en skäggig jihadist" så skulle man inte ha gjort en rättspsykiatrist utredning på honom. Och här har han nog en poäng (en av få). Eftersom det är en vanlig norrman som gjort det så måste det ju vara något fel på honom. Medier har grävt i hans bakgrund, försökt hitta orsaken till de osannolika brott han begått. Ingen skulle väl komma på tanken att det ligger något i den norska kulturen som fått honom att planera och genomföra massakern. Jämför med de som planerade att spränga Jyllandsposten. Tror ni att någon journalist kommer gräva i deras taskiga barndom för att hitta alternativa orsaker till deras handlande? Nej här är förklaringen att de är islamister, "skäggiga jihadister" och det ligger i deras kultur att hålla på sådär. "De är ju sådär". I första hand är de gruppmedlemmar som agerar enligt gruppens normer medan Breivik är en individ. En galning. Inte som alla andra blonda och blåögda norrmän.
Och såhär är det ju med allting. Den stora gråa massans (rasistiska) förklaringar till att män med utländsk bakgrund våldtar/slår sina fruar/misshandlar någon på stan är för att de är just "utlänningar". Det ligger i deras kultur. Svenska män som våldtar är bara dumma i huvudet. Deras mamma älskade dem inte eller så är de mentalt instabila.Det kan ju aldrig bero på vår överlägsna och civiliserade kultur...
tisdag, april 17, 2012
Skulle det inte va hockey idag?
Oj, va fel man kan ha. Inte för att jag hänger med särskilt mycket i
sportvärlden, men jag var nästan säker på att det var slutspel i hockeyn idag; och så
slår jag på tv:n och inser att de istället har skapat en ny sport. Det
är ganska likt Ultimate fighting fast med skridskor. Det verkar gå ut på
att man åker från olika positioner på isen för att hitta den bästa
platsen att puckla på varandra. Kreativt...
onsdag, april 11, 2012
Näsduksparadigmet
Äldre generationer verkar lite prydare och mer känsliga för vett och etikett-frågor än vi lite yngre. Man ska ha inneskor på sig när man går bort, man ska inte prata med mat i munnen, svordomar går bort och så vidare. Men en sak där jag inte riktigt förstår hur de som är födda innan 1945 tänker, det är det här med att snyta sig.
Ibland måste man snyta sig offentligt. Som idag på tåget. Kvinnan mittemot mig drog fram en liten pappersnäsduk och snöt sig. Jag blir inte särskilt upprörd av det men vad jag har väldigt svårt att förstå, det är när hon knycklar ihop pappret och lägger ner i sin handväska. Vad har den där att göra? Ska hon spara den till senare? Det fanns ju påsar att slänga den i. I min mening så snyter man sig och sen gör man sig av med det. Om du inte ville ha snoret i din näsa, varför i all världen vill du ha det i din handväska?
Pappersnäsdukar är ändå snäppet bättre än tygnäsdukar. Man får förstås pluspoäng för att man är så miljömedveten och återanvänder sina små trasor men ägaren måste ju lägga tillbaka dem i väskan/fickan efter att de snytit sig. Och det känns lite äckligt när man ser någon (denna någon är ofta en anständig och trevlig dam i 60-årsåldern med inneskor) plocka upp en näsduk som är alldeles skrynklig ur väskan för att snyta sig. En gång till i en och samma näsduk? tänker jag.
Kan det vara så att det tar emot lite att slänga (bara något besudlat) papper om man upplevt lite hårdare tider med ransonering och allt vad det innebär? En gång hörde jag om en man som tvättade ur använda kondomer och hängde upp på tork för att använda senare (sanningshalten i historien vet jag ingenting om). Det är kanske att gå lite över styr med återvinnandet, men jag tycker faktiskt inte att snytpappret hamnar långt efter...
Ibland måste man snyta sig offentligt. Som idag på tåget. Kvinnan mittemot mig drog fram en liten pappersnäsduk och snöt sig. Jag blir inte särskilt upprörd av det men vad jag har väldigt svårt att förstå, det är när hon knycklar ihop pappret och lägger ner i sin handväska. Vad har den där att göra? Ska hon spara den till senare? Det fanns ju påsar att slänga den i. I min mening så snyter man sig och sen gör man sig av med det. Om du inte ville ha snoret i din näsa, varför i all världen vill du ha det i din handväska?
Pappersnäsdukar är ändå snäppet bättre än tygnäsdukar. Man får förstås pluspoäng för att man är så miljömedveten och återanvänder sina små trasor men ägaren måste ju lägga tillbaka dem i väskan/fickan efter att de snytit sig. Och det känns lite äckligt när man ser någon (denna någon är ofta en anständig och trevlig dam i 60-årsåldern med inneskor) plocka upp en näsduk som är alldeles skrynklig ur väskan för att snyta sig. En gång till i en och samma näsduk? tänker jag.
Kan det vara så att det tar emot lite att slänga (bara något besudlat) papper om man upplevt lite hårdare tider med ransonering och allt vad det innebär? En gång hörde jag om en man som tvättade ur använda kondomer och hängde upp på tork för att använda senare (sanningshalten i historien vet jag ingenting om). Det är kanske att gå lite över styr med återvinnandet, men jag tycker faktiskt inte att snytpappret hamnar långt efter...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

