Min tid i Västerås är över sedan en vecka tillbaka. I ungefär nio månader veckopendlade jag fram och tillbaka mellan Vässan och Linkan. Tillräckligt länge för att inse att veckopendla inte är min cup of tea (kan det vara någon cup of tea?).
Västerås och Linköping är ganska lika storleksmässigt. Skillnaden, som jag ser det, är att Västerås är lite sämre och lite futtigare. Lite sämre studentliv, lite mindre högskola, lite futtigare domkyrka, lite tråkigare stadsbibliotek, lite tristare centrum (parkeringshus på gallerior är generellt inte en stadsbild som tilltalar mig) och lite sämre snöskottning.
Ska man bo i en medelstor svensk stad, varför välja Västerås framför Linköping?
Jag har hört av ganska många som flyttat till Linköping och börjat plugga att de säger efter en sådär fyra år att man är "färdig med Linköping". De växer ur staden och så flyttar de till Stockholm. För mig har de här nio månaderna gjort mig lite nykär i min stad. Jag tror att jag kan tänka mig en tre-fyra år till innan jag vuxit ur staden på schlätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar