måndag, juli 23, 2012

Drömmar - det tråkigaste som finns

Visst har ni vaknat upp från en härlig/knäpp/skum dröm någon gång och velat berätta den för något. Snälla, låt bli. Tyvärr finns det inget som är så tråkigt att lyssna på som folks drömmar. "Asså jag hade en så himla konstig dröm, jag var typ hemma, och så var min pappa där, fast det var liksom inte min pappa. Och sen helt plötsligt så var vi någon annanstans och vi cyklade liksom i luften. Sååå himla konstigt". Ja om det hade varit verklighet. Men nu råkade det ju va en dröm, och därmed ganska normalt.

Jag kan bara komma på två tillfällen när det faktiskt är okej att berätta om sina drömmar för någon annan och det är

1) när den man berättar för är med i drömmen. Det är helt okej om det är lite snuskigt. Man är ju liksom inte ansvarig för det man drömmer. Alternativt kan en gemensam bekant förekomma i drömmen, men då är diverse snuskigheter mer eller mindre ett krav.

2) om det är en heeelt jävla superstörd dröm. Det här är lite öppet för tolkning, men tänk er att det ska vara något som ni aldrig någonsin kunnat komma på ens i er vildaste fantasi.

Så. Nu har ni fått lite på fötterna. Mitt tips är att göra knäppa saker i verkligheten istället som ni kan berätta om. Kraven för wow-faktorn är mycket lägre då.

lördag, juli 07, 2012

Tjockisprofetian

Jag drömde om dig i natt, skrev jag till L på facebook. Vi skulle typ klämma oss igenom ett staket och du kom igenom men inte jag. Jag var tjockare än dig! Nu kanske ni tycker att jag är en väldigt elak vän men eftersom min L är gravid i åttonde månaden, vilket hon även var i drömmen, så tog hon inte illa upp.

Två dagar senare skickar en annan kompis ett meddelande till mig på facebook: Jag drömde om dig i natt. Du var jättetjock!

Hmm... jag börjar se ett mönster. För er som läste mitt inlägg om hur jag ibland misshandlar mig själv med godis så kan jag säga att det inte har blivit några direkta förbättringar på den fronten. Det här kanske är en varningssignal. Snart kommer jag börja klicka in på Gå-ner-20-kilo-på-4-veckor-annonserna på facebook och börja tillbe Fredrik Paulún. Något måste nog göras. Jag återkommer!

söndag, juli 01, 2012

Maturba... what?

Till skolan här i Bristol kommer folk från hela världen. I torsdags på en lektion satt jag bredvid Ah Young från Sydkorea. Hon verkar förstå det mesta i texterna vi läser och vi kan utan problem konversera på engelska.

Ibland förstår man dock att vi inte har förvärvat vår engelska på riktigt samma vis eller kanske snarare, inte blivit "utsatta" för samma vokabulär. Vår lärare gav oss ett papper med olika knasiga lagar från hela världen (typ "I Ohio är det olagligt att supa ner en fisk"). Vår uppgift var att försöka lista ut vilken av lagarna som var påhittad.

Jag och Ah Young samarbetade och läste igenom lagarna. Lag nummer två på listan löd "In Indonesia, the penalty for masturbation is decapitation" (I Indonesien är straffet för onani halshuggning). Jag sneglar på Ah Youngs papper och ser att hon ringar in orden masturbation och decapitation. "I don't understand, what is this?" säger hon och pekar med pennan på orden. Ehhh...

Nästa lag: "In Bahrain, a male doctor can only examine the genitals of a woman in the reflection of a mirror" (I Bahrain får en manlig läkare bara undersöka en kvinnas könsorgan genom att titta på dem i en spegel). Ah Young ringar in "genitals".

Jag började fundera. När lärde jag mig glosan "masturbation"? Det lär ju inte varit i skolan. Amerikansk populärkultur låter rimligare. Jag minns filmatiseringen av Hair, som jag såg långt innan jag kunde läsa undertexten, och sången Sodomy. Texten går såhär:

Sodomy
Fellatio
Cunnilingus
Pederasty

Father, why do these words sound so nasty?

Masturbation can be fun
Join the holy orgy
Kama Sutra
Everyone!

En vild gissning är att Hair aldrig blev en hit i Sydkorea...

Och, för er som undrar hur jag förklarade för Ah Young vad maturbation och genitals är för något: "it's when your touching yourself" och "a persons private area". "ÅÅhhh", sa Ah Young och var direkt med på notorna.

måndag, juni 25, 2012

Om gudstjänster - det kostar att ligga på topp

När jag är utomlands tycker jag att det är lite kul att kolla in kyrkor. De är ofta sjukt imponerande och så kan man gå runt där och filosofera lite för sig själv. Ytterligare ett steg är att vara med på en gudstjänst av något slag. När vi var i Florens förra året var vi med på en 8.00-gudstjänst i Duman vilket var ganska intressant eftersom det var på italienska och vi inte fattade någonting. Eller jo vi förstod två ord: Pornografi och Europa. När det var slut så tog alla som varit med i hand och kramades och det var ganska trevligt.

Idag gick jag till katedralen här i Bristol för att vara med på "Evensong" som de har kvart över fem varje dag. Något som var ganska intressant var att när man klev in i kyrkan så stod det att det kostar 2 pund varje minut att ha kyrkan öppen ("Tack för ditt bidrag"). På Evensong var vi cirka 20 besökare som deltog, 21 gossar i kören och sex körmän (ja vuxna körsångare alltså). Utöver det hade vi en organist, en körledare, fyra präster + en karl med en silverstav som det satt en liten fågel på, som gick framför de präster som skulle läsa. Tycker ni att det är konstigt att det är så dyrt att hålla kyrkan öppen med så mycket personal? Kanske ska de överväga att låta killen med silverstaven gå hem lite tidigare så har de åtminstone sparat hans lön för en timme eller två.

Jag frågade en av prästerna vad staven var till för och hon sa att den användes förr i tiden för att slå bort besökare när man gick fram. Idag, 2012, var det inte särskilt många framfusiga besökare som behövdes slå bort. Traditioner traditioner...

lördag, juni 23, 2012

Att ta med sig när man åker till England

Tänkte dela med mig lite av min nyförvärvade vishet när det kommer till vad man ska ha med sig när man åker till England.

Ett paraply ("a brolly") - I England regnar det. Mest hela tiden om jag förstått lokalbefolkningen rätt. Om du skulle glömma ditt paraply är det i och för sig ingen katastrof då de verkar vara ganska lätta att få tag på. Jag köpte mitt på apoteket men jag såg att även skomakaren saluförde paraplyn. Bonustips: Gummistövlar (de tar plats i bagaget men jag kommer att vara evigt tacksam att jag packade ner dem).

Varma kläder - Om du åker till England i juni, packa som om du skulle semestra i Sverige i oktober. Det är kallt. Askallt.

Inomhustofflor ("slippers") - Det är inte bara kallt utomhus här i England. De verkar heller inte ha förstått hur man värmer upp sina hus. Jag köpte ett par tofflor efter två dagar och det är än så länge mitt livs bästa investering.

fredag, juni 22, 2012

Livet kom emellan

Blogginläggen har inte direkt duggat tätt de senaste veckorna. En liten smula skrivkramp kanske. När jag funderade över det kom jag fram till att det var ganska konstigt. Faktum är att de senaste två veckorna har varit ganska händelserika. De har också inneburit en riktig känslokarusell.

Jag kände lättnad när jag stoppade ner mina skoluppgifter i ett kuvert och la dem på brevlådan. Och jag kände lättnad över att mitt vagabondliv mellan Linköping och Västerås äntligen fått ett slut.

För två veckor sedan upplevde jag sorg och smärta när vi var med familjen Stark och de tog farväl av deras lilla Olle som bara blev två månader (om ni vill läsa om deras lycka och sorg under våren kan ni gå in på Evelinas blogg).

En vecka senare byttes känslorna mot både glädje och lycka när min fina vän Anna, barfota i gräset sa "ja" när vigselförrättaren frågade om hon ville gifta sig med min kusin Mikael och över att jag, under en strålande sol, fick spendera en hel dag med nästan alla de människor som jag älskar mest. Dagen efter var det dock mest klassiska bakfyllekänslor som gav sig till känna.

I bakgrunden har också en liten liten portion nervositet påmint mig om mitt lilla äventyr till Bristol dit jag for i söndags (japp samma dag som bakfyllekänslorna invaderade min kropp) för att förbättra min engelska.

De senaste veckorna har jag rest land och rike runt, träffat gamla vänner och familj men också pratat med studenter från Sydkorea, murare från Bristol, spanjorskor som flyr ett ekonomiskt sönderfallande Spanien, en nybakad jurist från Södertälje och en engelsklärare från Liverpool. Med alla dessa nya och gamla bekantskaper har jag skvallrat, kallpratat, bråkat, skämtat och tröstat på både engelska och svenska. Och frågan jag ställde mig när jag kom fram till det här är: Hur i all världen kan jag ha problem med att komma på något att skriva om?

Sen slog det mig. Jag har ju faktiskt varit väldigt upptagen. Upptagen med att leva lite grann.

onsdag, juni 13, 2012

Lustig(t) stolpskott

"Om jag träffade Mikael Lustig på en uteservering så skulle jag inte be honom passa min stol medan jag gick på toaletten. Det skulle jag inte. Inte för att jag på något sätt tycker illa om Mikael Lustig. Inte alls. Men bara för att Mikael Lustigs uppfattning om att ”hålla stolpen” på en fast situation verkar vara lite som när man ber ett barn att ”hålla i vagnen” när man står på en tunnelbana i rusningstid, och barnet gör en hel jävla OS-gren av att stå så långt ifrån vagnen som överhuvudtaget är fysiskt möjligt men ändå hålla pekfingerspetsen på den längst utskjutande delen av den. Och när man ber då ber barnet att, snälla, hålla i vagnen, då vrålar ungen ”meneh de göööööööör ja ju!!! Nageln rööör!!!”.

Precis så tänkte jag. När Sverige sumpade EM-chansen igår. Mina egna spelarerfarenheter inom fotboll var överdrivet sagt kort (vi snackar kanske tre matcher). Men en grej, en liten grej som jag verkligen kommer ihåg att vi lärde oss under den termin som jag som NIOÅRING var aktiv fotbollslirare i Grönahögs IK så var det att NÄR DET BLIR HÖRNA, då ska en spelare stå KLISTRAD MOT STOLPEN! När det blev hörna, då var det direkt någon som skrek "VEM TAR STOLPEN??" Idag kan kan inte dribbla bort någon motståndare, inte skjuta mål eller göra en scysst passning till Zlatan, men jag tror faneme att jag skulle kunna ställa mig och stå klistrad mot den där stolpen och ta en boll i magen. Det fick jag lära mig. Som nioåring.