Mannen och hans pinne

Jag läste någon gång att män har väldigt svårt för att gå ut och gå en promenad. Saknar man ett fysiskt mål (ta sig tillbaka hem igen räknas inte) så känns promenaden meningslös. Nu tror jag säkert att det finns massor av män där ute som inte känner igen sig i beskrivningen och som mer än gärna snörar på sig promenadskorna och tar ett varv i elljusspåret bara för att få lite frisk luft eller lätt motion. Men jag har själv upplevt det här. Jag tycker att det är väldigt trevligt att gå ut och gå men min sambo lyckas jag bara lura med mig om jag lockar med att vi ska gå och köpa chips eller cola; till och med motiveringen att vi måste till återvinningssationen kan funka eftersom det förser promenaden med det heliga målet.

Ett sätt att komma runt problemet enligt skribenten, var att mannen hittade något som skulle tas med runt promenaden, en pinne eller en snöboll till exempel. Då har målet helt plötsligt blivit "jag ska föra pinnen från punkt A till punkt B". Lite som en hund...

Nu har Björn skaffat sig en superpinne att ta med sig ut - en kamera. "Ska vi gå ut och ta en promenad? Du kan ju ta med dig kameran...". Jag får sällskap på min promenix och Björn får ta kort. Alla glada! Sen tar det ju ungefär dubbelt så lång tid att gå som i vanliga fall men det är väl helt okej. Han måste ju få stanna och nosa... nej, jag menar fota!