Kusinen från landet

Det är få platser på jorden som jag känt mig som en sån utböling som när jag kommer till Stockholm. När jag kliver av tåget och kommer in på Centralstationen så känns det som jag kliver in i en annan värld och genast blir jag så sjukt otrendig och ocool. Jag förstår faktiskt inte varför och jag får inte alls samma känsla när jag kommer till Göteborg, men kanske identifierar jag mig mer med en "go gubbe" än en dryg stockholmshipster. Det känns som hela jag utstrålar "Howdy här kommer kusinen från landet".

I helgen fulade vi oss in bakvägen till Stockholm med en bussresa. Bussen tog oss hela vägen till hotellet och på kvällen var det bara att hoppa in i bussen som körde oss till Chinateatern och Dirty Dancing och efter föreställningen gick bussen hem igen. Sjukt smidigt! Tillsammans med två systrar, två kusiner, ett kusinbarn, moster och mamma intog jag huvudstaden. Och vi är otrendiga hela helgen. Vi dricker bag-in-box inklämda på ett pyttelitet hotellrum, käkar buffé på hotellet, tar gruppfoton inne på restaurangen och gör fulgrimaser, har fotosession framför Dirty Dancing-skylten utanför China med lyftet och avancerad akrobatik  (se bild). Vi är högljudda och asgarvar åt det mesta. Som kor som blir utsläppta på grönbetet.

Men en sak är jag ganska säker på: Kusinerna från landet har sjukt mycket roligare än trendiga stockholmshipsters.

Dags att gå ner i vikt tjockis?

Studerar annonserna som kommer upp till höger på facebook. Av fem annonser handlar en om fettförbränning, en om underkläder i XXL, en om yoga på Bali, en utlovar att man aldrig mer behöver ha "fula tänder" och den sista erbjuder klänningar.

Jag undrar hur de kommit fram till att just jag ska ha dessa annonser. Få se, hon är 26 år, börjar säkert bli lite småfet, tänderna börjar bli risiga, hon vill hitta sitt inre jag (genom att göra kobran och stående hund i solen) och så kan vi pracka på henne en klänning också. Heja målgruppsbeskrivning!

Breivik - offer för norsk kultur?

Kommer ni ihåg första nyhetsinslagen från Norge den 22 juli? Efter att sprängningarna inne i Oslo hade skett. Vad var er första tanke om vem eller vilka som hade gjort det?

Jag läste några veckor (månader?) senare om en muslimsk kvinna i Oslo som hade ringt till sina barn efter sprängningen och sagt åt dem att genast åka hem. I första hand var hon inte rädd för ytterligare en bomb, men hon var rädd för de blickar som andra norrmän hade gett henne på bussen. Som muslim var hon medskyldig, för självklart var det ju några islamistiska galningar som hade gjort det.

För några dagar sedan sa Breivik i rättssalen att om han var "en skäggig jihadist" så skulle man inte ha gjort en rättspsykiatrist utredning på honom. Och här har han nog en poäng (en av få). Eftersom det är en vanlig norrman som gjort det så måste det ju vara något fel på honom. Medier har grävt i hans bakgrund, försökt hitta orsaken till de osannolika brott han begått. Ingen skulle väl komma på tanken att det ligger något i den norska kulturen som fått honom att planera och genomföra massakern. Jämför med de som planerade att spränga Jyllandsposten. Tror ni att någon journalist kommer gräva i deras taskiga barndom för att hitta alternativa orsaker till deras handlande? Nej här är förklaringen att de är islamister, "skäggiga jihadister" och det ligger i deras kultur att hålla på sådär. "De är ju sådär". I första hand är de gruppmedlemmar som agerar enligt gruppens normer medan Breivik är en individ. En galning. Inte som alla andra blonda och blåögda norrmän.

Och såhär är det ju med allting. Den stora gråa massans (rasistiska) förklaringar till att män med utländsk bakgrund våldtar/slår sina fruar/misshandlar någon på stan är för att de är just "utlänningar". Det ligger i deras kultur. Svenska män som våldtar är bara dumma i huvudet. Deras mamma älskade dem inte eller så är de mentalt instabila.Det kan ju aldrig bero på vår överlägsna och civiliserade kultur...

Alla ska jympa!

Sen i höstas har jag tränat på Friskis & Svettis. På det stora hela är jag väldigt nöjd; det är ganska billigt, de ha många olika pass att erbjuda och lokalerna är fräscha och stora.

Men man ska ha klart för sig att Friskis & Svettis är inte som alla andra gym. Det är så sjukt svenskt på något sätt. Jag fick nästan en uppenbarelse när jag en gång var på ett jympapass typ 11.30 en vanlig vardag. Där samlades vi, i en stor rund ring kring en rågblond, vältränad och klämkäck kvinna på 38 år iklädd helröda kläder. Vi kanske var 100 stycken som slutit upp denna vanliga vardag för att träna våra kroppar med lite hederlig jympa. Medelålders karlar, tonåringar och tanter. Någon med slöja och någon med shorts från 1967. Alla få vara med och man får vara som man vill. Det är socialdemokrati i rörelse. Helt plötsligt insåg jag att den svenska folkrörelsen inte är död. Den hoppar runt och gör husmorsjymp till Orup och Danny. 

Det kanske är därför som Friskis & Svettis är så populärt. Alla är lika och lika välkomna. Här är det inte meningen att man ska komma och sticka ut med sina stora muskler eller sina nya silikontuttar. Det är helylle, vardagligt och lite jante. Och det är inte bara så att alla får träna. Alla får dessutom hjälpa till om de vill. Inför varje jympapass står det en funktionär och vaktar dörren och ser till att vi inte går in i lokalen innan ledaren ger klartecken. Sedan samlar hen in alla passbiljetter med stor nogrannhet. I Friskissamhället fyller alla en liten, men ack så betydelsefull funktion. 

Ungefär 500 000 svenskar är medlemmar i Friskis & Svettis. Socialdemokraterna har ungefär 100 000 medlemmar. Om jag var sosse, skulle jag inför nästa val hänga utanför träningslokalerna och dela ut flygblad för här finns en potentiell medlemsstock som heter duga. Alla ska med, alla ska jympa!

Skulle det inte va hockey idag?

Oj, va fel man kan ha. Inte för att jag hänger med särskilt mycket i sportvärlden, men jag var nästan säker på att det var slutspel i hockeyn idag; och så slår jag på tv:n och inser att de istället har skapat en ny sport. Det är ganska likt Ultimate fighting fast med skridskor. Det verkar gå ut på att man åker från olika positioner på isen för att hitta den bästa platsen att puckla på varandra. Kreativt...

Mannen och hans pinne

Jag läste någon gång att män har väldigt svårt för att gå ut och gå en promenad. Saknar man ett fysiskt mål (ta sig tillbaka hem igen räknas inte) så känns promenaden meningslös. Nu tror jag säkert att det finns massor av män där ute som inte känner igen sig i beskrivningen och som mer än gärna snörar på sig promenadskorna och tar ett varv i elljusspåret bara för att få lite frisk luft eller lätt motion. Men jag har själv upplevt det här. Jag tycker att det är väldigt trevligt att gå ut och gå men min sambo lyckas jag bara lura med mig om jag lockar med att vi ska gå och köpa chips eller cola; till och med motiveringen att vi måste till återvinningssationen kan funka eftersom det förser promenaden med det heliga målet.

Ett sätt att komma runt problemet enligt skribenten, var att mannen hittade något som skulle tas med runt promenaden, en pinne eller en snöboll till exempel. Då har målet helt plötsligt blivit "jag ska föra pinnen från punkt A till punkt B". Lite som en hund...

Nu har Björn skaffat sig en superpinne att ta med sig ut - en kamera. "Ska vi gå ut och ta en promenad? Du kan ju ta med dig kameran...". Jag får sällskap på min promenix och Björn får ta kort. Alla glada! Sen tar det ju ungefär dubbelt så lång tid att gå som i vanliga fall men det är väl helt okej. Han måste ju få stanna och nosa... nej, jag menar fota!

Näsduksparadigmet

Äldre generationer verkar lite prydare och mer känsliga för vett och etikett-frågor än vi lite yngre. Man ska ha inneskor på sig när man går bort, man ska inte prata med mat i munnen, svordomar går bort och så vidare. Men en sak där jag inte riktigt förstår hur de som är födda innan 1945 tänker, det är det här med att snyta sig.

Ibland måste man snyta sig offentligt. Som idag på tåget. Kvinnan mittemot mig drog fram en liten pappersnäsduk och snöt sig. Jag blir inte särskilt upprörd av det men vad jag har väldigt svårt att förstå, det är när hon knycklar ihop pappret och lägger ner i sin handväska. Vad har den där att göra? Ska hon spara den till senare? Det fanns ju påsar att slänga den i. I min mening så snyter man sig och sen gör man sig av med det. Om du inte ville ha snoret i din näsa, varför i all världen vill du ha det i din handväska?

Pappersnäsdukar är ändå snäppet bättre än tygnäsdukar. Man får förstås pluspoäng för att man är så miljömedveten och återanvänder sina små trasor men ägaren måste ju lägga tillbaka dem i väskan/fickan efter att de snytit sig. Och det känns lite äckligt när man ser någon (denna någon är ofta en anständig och trevlig dam i 60-årsåldern med inneskor) plocka upp en näsduk som är alldeles skrynklig ur väskan för att snyta sig. En gång till i en och samma näsduk? tänker jag.

Kan det vara så att det tar emot lite att slänga (bara något besudlat) papper om man upplevt lite hårdare tider med ransonering och allt vad det innebär? En gång hörde jag om en man som tvättade ur använda kondomer och hängde upp på tork för att använda senare (sanningshalten i historien vet jag ingenting om). Det är kanske att gå lite över styr med återvinnandet, men jag tycker faktiskt inte att snytpappret hamnar långt efter...

Hårologi - kort vs långt

För en vecka sedan var jag och klippte av en bit av mitt hår. Min pojkvän Björn blev en smula överraskad när han kom hem. "Åh... Fint." var reaktionen. Han tyckte att mitt långa hår var bättre än min nya bob. Nu en vecka senare verkar han ha förlikat sig med synen, även om han tycker att det är bättre när jag tar två  hårnålar och fäster bak håret (vilket kanske ger illusionen av att håret skulle kunna vara långt och uppsatt). Min frisör frågade mig vad Björn tyckte om att jag klippte av mig håret. Jag svarade att jag trodde att han gillade längre hår bättre, varpå hon frågade: Vad är det egentligen med killar och långt hår?

En kompis till mig har som teori att ett förhållande har svårt att överleva om killen har längre hår än tjejen. Förutom empiriska studier i den egna bekantskapskretsen så kan hon presentera ett mycket hållbart bevis: E-Type. Den långhårige karln närmar sig 50 och har inte lyckats stadga sig ännu. På grund av sitt hår, enligt min kompis. Hennes mamma fyllde på bevisbördan och lyfte fram Björn Borg, som verkar ha svårt att bli riktigt seriös med sina kärlekar innan han klippte av sig sin man.

Långt hår på killar signalerar kanske någon slags bad-boy-attityd, men vad betyder kort hår på tjejer? Okej att majoriteten av män har kort hår men många kvinnliga kvinnor har också kort hår. Kan det vara en åldersgrej? Väldigt få äldre kvinnor har långt hår (nu snackar vi 50+). Har jag som 26-åring tagit ett steg närmre medelåldern genom att kapa av en bit av håret?

Vad säger ni?

Advokat bättre än lastbilschafför?

En gång i tiden pluggade jag på lärarprogrammet och blev intervjuad av en tjej som skulle skriva sitt examensarbete. Det handlade om klass i skolan och vi studenter skulle ge ett blivande-lärare-perspektiv på saken. Hur såg vi egentligen på det här med klass i skolan? Om det exempelvis var en elev som kom från en lägre samhällsklass, var det då viktigt att stötta henom för att hen skulle plugga vidare? De flesta höll nog med om att det var viktigt men det jag fann lite märkligt, var att det var självskrivet att högskolestudier var något eftersträvansvärt för alla. Allt annat var ett misslyckande.

Det viktigast tycker jag är att alla ska få möjlighet att välja det de själva vill göra. Oavsett om det är läsa till läkare eller bli lokalvårdare. Det är lika viktigt att elever med akademikerföräldrar kan bli stöttade till att välja yrken som inte kräver en universitetsexamen. En advokatson som vill bli lastbilschafför behöver nog mer stöd för att kunna följa sina drömmar än lastbilschafförsonen som vill bli advokat. Bådas drömmar är väl lika mycket värda.

Idag verkar det vara så tveklöst mycket bättre att plugga och få en examen. När vi hamnar i en lågkonjunktur så ska vi pumpa in folk på våra högskolor. Vad jag aldrig har fattat är var de alla ska jobba när de kommer ut på andra sidan. Jag skulle lätt vara mer bitter om jag var arbetslös, hade 240 högskolepoäng och 250 000 i skuld till CSN, än om jag bara var arbetslös.

Det är verkligen fantastiskt att plugga och alla som vill borde verkligen pröva på det (med cirka 300 hp i bagaget borde jag veta). Men. Alla passar faktiskt inte för att plugga vidare och det kan gälla folk från alla klasser.